Tro och tvivel
Varför en blogg? Det finns såklart ett svar till frågan. Men inte bara ett svar är bra nog. Inte bara en anledning räcker till för att tala om varför jag välger att starta en blogg och inte bara skriva min lilla privata dagbok. Visst lockar tanken att jag skulle kunna inspirera någon annan människa, om det nu skulle vara någon mer än jag som vet om att detta lilla hörn av universum finns. Men framför allt för att jag själv ska få ett eget utrymme där allt är samlat. Alla tankar, idéer och inspiration som får ta lika mycket plats och vara lika viktiga på ett och samma utrymme. Ett ställe för mig att minnas och titta tillbaka på saker jag gjort och tänkt som varit bra och positiva stunder. Sådant som jag nästan suddar ut från mitt medvetande när jag känner mig som sämst. När alla tankar blir för mycket och jag inte längre vet vad som är början och slutet. För att få lite distans till det som rör sig inuti mig. Att genom tangenttryckningar, fotograferande, dikter, musik och annat få ut lite av allt det som annars blir för mycket att hålla på insidan. Jag har tidigare haft några små bloggar som aldrig hållt under någon längre period, utan mest runnit ut i sanden för att jag inte vetat vad jag ska göra med dom. Den stora skillnaden denna gången är inte bara att jag blivit några år äldre och slutat skolan och allt sådant där, utan att jag gör det för min egen skull. Jag har levt några år längre och med dom åren har jag också lärt mig att jag måste börja göra saker enbart för mig själv. Inte att jag ska göra saker ensam, för det har jag redan gjort i för många år. Mer att jag måste börja respektera och värdesätta mig själv. Våga vara den jag är och prioritera sådant som gör mig glad och nöjd med den person jag blir och livet jag lever. När man uppevt sådant som är så hemska att det ställer allt på tvären och slänger ditt liv upp och ner lär man sig vad saker verkligen är värda. Vad som betyder något och vad som bara är lögner, tidsfördriv och som skadar mer än det tillför. Jag har fortfarande massor att lära av livet och lite av det kommer jag samla här.
Ett annat svar på frågan "Varför en blogg?" är också att jag tappat bort mina drivande krafter. Så en blogg blev det för att jag vill väcka dom till liv. För att jag vet hur det känns att inte vilja fortsätta framåt och att jag aldrig mer vill ramla tillbaka ner i det hålet igen. Så detta blir min livbåt denna gången. Som kan få mig att tänka på annat. Som får mig att känna ett samband och se ett syfte och en mening med saker. Helt enkelt en blogg för att jag behöver ett nytt projekt där allt är tillåtet. Ett projekt som kan ta mig dit jag vill och för att sätta min lojalitet mot mig själv på prov. Klarar jag av att göra detta för mig själv? Kan jag driva något framåt även när jag vill försvinna bort från denna planet? Fixar jag att vända mig till en och samma punkt både när jag är glad, ledsen, arg och överlycklg. Och kanske den den största frågan som gäller så många delar i mitt liv, kan jag förtsätta hålla intresset vid liv. Kommer jag tröttna efter en vecka? Eller kommer jag kanske harva på här och vara lite nykär i några månader för att sedan inte visa att jag lever och tillslut kapa kontakten helt? Jag vet inte riktigt än, men vad jag vet är att jag vill att det ska funka. Jag vill hitta vem jag är och vad jag står för. Jag vill se lyckan och jag vill sluta tvivla på att jag klarar av det som kallas att leva.
Håkan Hellström - Tro och tvivel
