Gårdagen var något alldeles extra. Inte bara stod Håkan för första gången på Ullevi och sjöng för rekordmånga människor. Jag var för första gången på en stor konsert och hjärtat svävade uppe i den blå himlen. Magi, kärlek, lycka, glädje. Så många känslor, så bleka ord för att förklara. Vi fick till en liten picknick i kön med jordgubbar, choklad och allt det där som ska finnas på plats i kön några timmar innan insläppet. Vädret var på vår sida och hela Göteborg strålade av glädje och lycka. Och när väl musiken börjar rulla igång blev stämningen på topp. Det var verkligen roligt att se Alice B kliva upp där på scenen. Lite osäker och nervös vilket är förståligt. Men så glad jag blev när hon gjorde sin version av Fri till slut. Jag stod med ett stort leende på läpparna och kände mig lite stolt över att hon fick möjligheten att stå på Ullevi och sjunga inför denna galet stora publik. Tankarna gick tillbaka till förra sommaren och vad hade min sommar då varit om det inte vore för hennes fina album som var lite av signaturmelodin för mitt liv just då. Lite trasigt, krossat, förstört men samtidigt med hopp om att komma fram starkare och tryggare i mig själv. Och när sedan Håkan klev in exploderade hela arenan. Nya låtar blandades med gamla och lyckan var total. Det är beundransvärt hur han ändå alltid verkar behålla sitt lunga jordnära sätt att vara på. En go och glad göteborgare är vad den mannen är i allra högsta grad. Så med värkande fötter, tjutande öron, ömmande ben, tårfyllda ögon och raspiga halsar klev vi sedan mitt i natten ut på Götebrorg gator, men lyckan och glädjen var total. Och jag har verkligen inte fler ord för hur magisk denna dagen var.