Jag har varit en sån som inte alls förstår varför man skulle vilja kalla sig för vegan. Hur lever man då? Vad äter man? Varför vara så extrem? Varför kan dom inte bara vara som alla andra? Måste dom verkligen vara så svåra, krångliga och kan dom inte bara ta det som det är? Tills jag en dag stod här och täkte att jag vill vara sådan. En dag vill jag vara en av dom där lite jobbiga männsikorna som alltid ska fråga en extra gång om dom kan få en tallrik med bara grönskaker, bönor och annat som inte har någon koppling till djurriket. Jag blir nästan lite sur på mig själv ibland för att jag inte tänkt i domma banorna tidigare i mitt liv. Och skulle jag ha bott själv, alltså inte levt med min mamma och bror, hade jag med största sannolikhet endast ätigt veganmat. Med undantag från mitt jobb där jag arbetar med mat, mycket grönsaker men också animaligska produket och djur, så hade jag då kunnat kalla mig för vegan. Men som sagt, mitt jobb står för något annat och det gör det ganska motsägelsefullt att säga mig vara vegan. Så jag får nästan dagligen tala om för mig själv att det är okej att ta ett steg i taget. För mig är grejen med att vara vegetarian någonting nytt och det finns alltså många fler delat i mitt liv som är viktiga just nu för att jag ska kunna tänka mig att släppa allt och hänge mig helt åt en livsstil som vegan. Kanske i framtiden när rätt tid har kommit och jag känner mig säker på det jag gör och vad jag står för. Jag nästan vet att den dagen kommer, jag behöver bara lite tid att ta mig dit. Så fram tills dess måste jag lära mig att förlåta och vara överseende med att jag inte kan vara perfekt i denna frågan precis som i så mycket annat i livet. Det går inte att vara bäst när jag nyss startat något nytt, men jag vill så gärna och det gör det svårt. Oftast gör det saker bara värre och i min frustration att inte nå toppen tappar jag allt. Så jag måste lära mig att vara förlåtande mot mig själv, för jag vill inte tappa detta. Jag vill inte att det glider ur min händer. Jag vill förstå vad grejen är med att vara vegan. Jag vill bli en ödmjuk människa som ser till allas bästa, en sådan som står upp för rättigheterna hos dom som själva inte kan uttrycka sig i ord. Jag vill göra någonting bra och jag vill att mitt liv ska vara värt någonting. Kanske är det just detta som är svaret på var livet är värt och vad som är meningingen. Om inte så är det i alla fall en fin tanke.

 

Bilder: Weheartit