Just nu står jag i köket i mina svarta arbetskläder och svänger ihop en kall sås, pyntar upp en tallrik med lite dill och persilja eller något annat spännande. Men vi kan ju låtsas att jag promenerar runt hemma i mitt nya villaområde. Det finns så många saker med det nya huset som skriker Svensson i mina öron. Fast vad jag också inser är att det absolut inte behöver vara något negativt med att leva lite mer som en Svensson. Det är svårt att kortfattat precisera vad jag menar när jag skriver Svensson, men det är väl min bild av att leva som alla andra. När jag nu flyttar från ett hem som har många olika genomtänkta detaljer och kommer till det nya med lite mer standard inredning och placering så blir det en omställning. Kanske är jag lite bortskämd med att leva med väldigt många små bekvämligheter som underlättar speciellt alla dom där lite tråkiga men så nödvändiga sakerna man måste göra i vardagen. Allt det där som min väldigt organiserade och välgenomtänkta mamma har sett till att få in i huset för att, ja underlätta livet helt enkelt. Det blir lite som att lära sig på nytt när det nu inte finns några förvarings- eller hyllssystem att lägga våra lakan, dukar, backar, lådor och annat på. När garderoberna är små och utan någon bra inredning, att det sitter trasiga lysrör under köksskåpen, att vi måste leta efter en dammsugare efter att ha levt hela mitt liv med en centraldammsugare och allt det där andra som är standard. Ja Svensson är alltså standard, det som jag tänker mig att den generella svensken har, lever, äter, köper, äger och gör. Så när alla mina tidigare vardagspromenader har varit längs en asfalterad gångbana på sidan om en lång rak väg där bilar, hästtransporter och lastbilar dånar fram i världens fart eller in på dom leriga stigarna i skogen blir det nu något helt annat. Att bo i ett villaområde har inte bara nackdelar så som att grannen har sitt köksfönster rakt över vägen från mitt sovrumsfönster. Och jag inbillar mig att det är full insyn, vilket jag verkligen inte är van vid. Det finns nog faktiskt också många fördelar med att bo på det här sättet. Visst är det en och annan bil som passerar på min promenad nu också, men det jag ser mest av är alla småpojkar som kommer åkandes på sina sparkcycklar och en och annan pensionär som går en sväng i vårsolen. Det är liv och rörelse runt mig hela tiden till skillnad från tidigare då det kännts ganska dött runt om där jag bodde. Visst fanns det många hus och familjer med småbarn även där, men det var ändå på ett helt annat sätt. Så här finns engergi och en massa asfalterade gångbanor åt höger och vänster som jag en stund till och med gick lite vilse på. Tänka sig, vilsen i mitt eget område. Man behöver alltså inte räkna med att skorna kommer vara fulla av lera eller hänvisas till samma raksträcka som man sedan får vända tillbaka på för att komma hem igen. Det är nära in till centrum och det är nära till pendeln som tar mig till Göteborg. Staden jag upptäckte på riktigt först när jag började gymnasiet och som jag sedan studenten saknat att inte få besöka dagligen. Men det är precis lika nära till jordiga stigar inne mellan träden i den lilla skogen på kullen bakom alla husen. Det är något som känns tryggt för en lantis som mig, att ha möjligheten att få promenera runt under trädgrenarna och bara vara. Med luften, naturen och ett och annat litet djur. Jag har helt enkelt flyttat till en plats som är det bästa av två världar, där allt finns nära. Så är det detta som är att vara en Svensson så vill jag mer än gärna lära mig att leva så, för det finns så mycket med det som jag tror att jag verkligen gillar.