140513
Efter en häktisk helg med mer jobb än jag kanske egentligen orkade med eller klarade av är det så underbart med stunder som dessa. När man har möjlighet att ge lite tillbaka till en av dom människor jag älskar och ser upp till mest här i livet. Nämligen min mamma som fyllde år idag. Jag som hade huset för mig själv i helgen hann ju egentligen inte ens vara hemma tillräckligt mellan jobben för att känna tomrummet. Men ändå fattades där en liten bit av tryggheten. 33 timmars jobb på tre dagar, jag somnade halv sju på söndagskvällen helt utsalgen och vaknade ett par timmar senare. Jag grät inte bara i den obehagliga dröm jag befann mig i utan också i verkligheten. Genomsvettig, storgråtandes och med känslan att inte kunna andas vaknade jag upp i panik. Tankarna har varit högt och lågt den senaste tiden på grund av så mycket. En enorm saknad efter min pappa och det faktum att om han inte hade lämnat oss för ett och ett halv år sedan skulle han nu i helgen ha firat sin 50 års dag. Funderingar kring livet, vad jag egentligen har gjort med det och vad jag vill göra med min framtid. Jag har grubblat fram och tillbaka över kärleken, till livet, familjen, mig själv och den där andra hälften som inte finns och aldrig har varit där. Jag vill så gärna vara tillräcklig och bra nog för någon, för en annan människa, för att älskas tillbaka. Men samtidigt är jag så rädd för att släppa kontrollen, för att riskera att bli sårad och för att känna för mycket. Allt är ett kaos i huvudet och detta samlades i en fruktansvärd dröm som fick paniken för första gången på riktigt att komma tillbaka efter att ha hållit sig på en lugn och dämpad nivå ett bra tag. Och till min lättnad fanns tryggheten åter här, min fasta och egentligen enda säkra punkt i livet fanns där och jag fick med mina rödgråtna ögon skydda mig själv från mitt inre ännu en gång i famen på min mamma. Så trots att mitt inre sviker mig och inte riktigt hittar rätt vägar just nu är jag glad för små stunder som dessa. Och idag blev det en mysig tur på tapas restaurang med min mamma och bror. Att bara få vara, sitta och prata och njuta. Det känns som att saker går åt rätt håll, vi är på väg att hitta ett sätt där vi tre ser oss som en familj igen och inte bara spillorna av en.
