Godmorgon! Jag gillar verkligen att jag har kommit in en bättre rutin med att vakan hyfsat tidigt på mornarna istället för att sova bort halva dagen. Det har liksom fallit sig naturligt i det nya huset eftersom jag har sängen precis vid fönstret och vi inte har prioriterat att fixa upp en bättre rullgardin än den som förra ägarna lämnade kvar. Så när morgonsolen lyser mot mitt sovrumsfönster och ljuset skiner in på sidan om rullgardinen är det alltså dags för mig att vakna. Men det blir också ett behagliget sätt att vakna på istället för att ha en skrikande väckarklocka som ska tala om för mig att jag måste ta mig upp ur sängen och göra något med min dag. Så idag har jag utnyttjat morgonljuset och vårsolen som är så underbar för att sitta och bläddra och småläsa i mitt fynd jag gjorde på årets bokrea. Eftersom att jag har både ett bröllop och en utlandsresa framför mig under våren och försommaren så känns det ganska lagom att börja komma in i rutiner. Hitta någonting som passar mig när det gäller träning, hälsa och mat. Och nej jag tänker inte hetsa och vara på gymmet sju dagar i veckan. Jag kommer fortsätta äta lite av allt jag vill och känner för att äta. För jag har redan vid ett svagt tillfälle i livet fallit för trycket att vara så perfekt och känslan av att du bara är bra nog om du tränar varje dag och i princip slutar äta helt och hållet. Jag vill aldrig mer vara rädd eller låta mig styras över siffrorna jag stoppar i munnen, för i mitt huvud var det inte mat jag åt utan ett nummer för hur mycket kalorier jag stoppade i mig. En siffra för hur värdelös jag var som jag matade mig själv med och som jag sedan försökte förstöra på gymmet. Jag är glad för att jag lyckades bryta detta mönster redan efter några månader och jag vet också att det bara var en del i läkeprocessen efter min pappa. När ett beroende måste brytas är det lätt att ta upp ett nytt. Så jag som alltid tröstat mig och försökt fylla tomrummen inom mig med mat förstod för första gången hur illa och svårt det är att ha en ätstörning. Jag som aldrig tidigare kunnat tänka mig in i att en människa självmant skulle vilja välja bort något så tröstande som mat insåg hur manisk man kan bli. Hur manipulativa tankarna kan vara och jag fick ännu en gång insikt i att hjärnan verkligen kan förställa allt det dåliga till något bra och nödvändigt. Utifrån hur sammhället ser ut idag och all hets det är på sociala medier åt höger och vänster är det verkligen inte konstigt att människor i svaga stunder stupar undet det som egentligen ska skapa välmående och ett längre och bättre liv. Så jag ska försöka fokusera på det som är bra, det som får mig att förbättras. Men också behålla allt det som gör mig glad och nöjd. Det är viktigt att inte förbjuda någonting och komma ihåg att i grund och botten är vi alla bra nog precis så som vi är.